This hardcore scene can't live without you.

Hejhejhallå.
Jag ska börja whina direkt. Det kommer att bli ett såntdära aslångt inlägg igen i guess. Anyway. Here it goes.
Jag har kommit på vad det var som gjorde att jag gick ut tvåan med 6 IGn. Jag har kommit på vad det är som har gjort att jag har varit tvugen att gå till BUP en gång i veckan, utöver anledningen som jag gick dit för från första början. Anledningen till detta är la familija. Tänk er att vakna 6 varje morgon av idioter till ungar som gapar och skriker för att de inte vill gå till skolan/dagis. Tänk er att vakna till det 5 ggr i veckan, och inte kunna somna om till den egentliga tiden man ska gå upp. ( Som är typ 9) Tänk er sen att helgerna ska vara sovmorgornas dagar. But noway. Inte här hemma. Då vaknar man typ halv 9.. (den tiden som man skulle vakna de andra dagarna när man skulle till skolan). Då får man ligga i sin säng och vrida och vända på sig till typ 12 bara för att samla krafter till att gå upp. Sen när man kommer upp på övervåningen så är det två vuxna som säger
"- Du sover bort hela dagarna.. Du kan inte hålla på såhär!"
Men har man sovit? NEJ! Man har legat och pinat sig själv och typ fått panik flera ggr för att man är så trött. Sömnproblem kanske inte jag ska snacka om. Men jag har kommit på att familjen Ernberg/Klang är en asstor anledning till varför jag inte har ngn lust och ork till att plugga och sköta skolan. JAg funderar starkt på att skita i att börja 3an. Jag kommer ändå inte att få ngn sömn, och jag kommer inte att klara av det. Det är inte heller normalt att vara rädd för att gå hem efter skolan om klockan inte slagit 4. Jag orkar inte sånt mer. Jag vill söka jobb i Göteborg och flytta så fort som möjligt. Jag vill inte bo hemma mer. Jag vill inte vara hemma mer på hela sommaren. Och den där semestern i Skåneland kan ju ni drömma om. Jag åker inte iväg en vecka utan min pojkvän. Jag åker inte iväg med folk jag inte klarar av att koppla av tillsammans med. OCH BTW! Anledningen till att jag inte jobbar på helger när jag går i skolan, eller på loven. Det är för att jag behöver dem till att försöka vila upp mig för att orka med skolan. Men folk verkar ju inte fatta det. Speciellt inte ens Mamma. Det suger. Tänk om hon ändå kunde förstå. Tänk om man hade haft den där kontakten med sin morsa som sägs vara så bra att ha. Fast. Jag klarar mig. Jag har folk som bryr sig och som verkligen visar det. Jimmy är ett exempel. Jag hade inte klarar av någonting utan honom. Det kändes så bra igår när vi planerade hur vi ville ha våran lägenhet. Allt känns verkligen äkta. Jag vet att vi kommer att leva tillsammans resten av livet. Jag vet att jag aldrig kommer att sluta älska honom. JAg är så sjukt jävla aslycklig över att det är vi två.
Familjen har aldrig varit min grej. Det blir till att flytta så fort det går. Det blir till att skaffa det där livet jag vill leva. Det blir till att leva lycklig resten av livet.
Nu ska jag umgås med världens bästa kille och göra de där grejjerna jag väljer att göra. Även fast att folk hatar det. När jag fyller 18, som förövrigt är om typ 90 dagar. Då kommer att förändras. Jag blir nerkladdad och allt blir så mycket bättre.
TJARRÅ!
- J <3