One Thousand Apologies

HejHejHallå.
Allting är inte som det ska idag heller. Helt plötsligt är man där igen. Vilket suger. Med "där" menar jag..längst nere på humör-skalan. Egentligen ska jag inte whina. Men atm känner jag att det är på tiden att få hatblickar etc, bara för att man uttrycker sig i sin blogg. Anyway. Jag har fått tillbaka problemen med stress, mitt utseende och folket runt omkring mig. Jag som kanske framstår som den där bruden som inte bryr sig om hur hon ser, gör faktiskt det numera. Jag har ett mål (som jag aldrig kommer att berätta, men som kommer att märkas). Det målet ska uppnås till Jullovet. Sen det här med stressen. Egentligen ska jag inte klaga, för folk i mi närhet har det så jävla mkt värre. Men mina utslag (pga stressen) minskar inte. De ökar. Mitt humör går i backen och folk, framförallt min pojkvän får lida för det. Jag vet inte riktigt vad som ska göras. Tillbaka till stället alla emos hatar men ändå snackar om? I dunno. Jag tycker inte att jag hör hemma där. Men vi får väl se. Hade inte varit helt fel att flytta ut till Mormor och Morfar. Där är det lugn och ro, och förhoppningsvis kan jag komma på rätt spår igen. Time will tell.
Jag har bara haft sån god damn ångest hela dagen idag sen jag kom hem från skolan. Det blev 9.1 km löpning, vilket resulterade i hyperandning och huvudvärk. But who cares? Jag ska ha tillbaka kroppen jag hade innan. No matter what. Så det är slut med allt gottis på vardagarna. Hårdträning och lugn och ro är mitt nya "jag".
Slut på whine. Det tog emot att skriva detta. Nu till ngt awesome som hände igår.
Hela dagen var störd. Skola, löpning, chill och en hemlighetsfull pojkvän.
Pratade i telefon med Jimmy efter att han hade joggat. Shit. Att han överlevde egentligen. Anyway. Inget mer med det, han var allmänt hemlightesfull på smsen och när det var kvällsfika på överåningen med Mamma och Kenneth, märkte jag att mamma smsade med ngn och att jag absolut inte fick se vem det var. När jag gett upp hoppet om att få tag på Jimmy, gick jag och la mig för att försöka sova. Klockan var väl runt 21.00 i guess, men jag var utmattad. Efter en stund, knackade det på sovrumsdörren, om vem stog där? Jo, VÄRLDENS BÄSTA POJKVÄN!!!!11111oneone!1 Han ville överraska mig, med att bara dyka upp, och allt blev så jävla nice. Vi båda fick sova brevid den vi älskar, och vakna upp glada. Jag stack till skolan vid 8, hade en lektion (som för övrigt kommer att bli min favorit lektion, för läraren är chill somfan) sen stack jag hem på håltimman som var 2 timmar. Gjorde toasters till mig o baby och vi chillade på livet, innan vi gick till skolan i ösregnet, och han begav sig vidare till stationen för att åka till sin skola. Det blev förkortning av livet med Emmie, Emelie och nella, och Emmie hann tyckaatt jimmy var söt, men att han dock hade äckliga öron. När jag sagt hejdå till baby, var det Eng C som gällde, sen hem och jogga. Nu sitter jag här och har ångest. Saknar samtalen med Joel, jag saknar Jimmy, och Ludde är jag orolig över. Keep it up guys.
Nu ska jag dricka te och läsa min engelska bok.
Take Care.
TJARRÅ!
- J <3