AugustBurnsRed sup. Marionette.

HejHejHallå.
Ett inlägg bara tillägnat den 18onde Oktober 2008.

Allt började med att jag och Jimmy gick upp tjugo i 6 för att hinna bort till Linus till tjugo över 6. Det blev stressigt och en kall morgonprommenad. Väl framme satte vi oss i bilen, och släpet med alla instrument krånglade så det tog ett tag innan vi kunde sticka iväg mot STHLM. Vägen dit bestod av att sova, lyssna på päppmusik och tjuvkika på Resident Evil 1.
Efter många timmars bilfärd var vi framme i stockholm. Nu återstod det bara att hitta till Fryshuset, vilket tog en jävla stund. Väl där, insåg vi att vi var en timma förtidiga, så det blev til att kirra en baksketboll och så spelade alla utom jag det. Jag var alldeles för trött nämligen. Klockan 14.00 fick vi logen och alla satte sig och var allmänt sega. Jag var typ sjuk, så jag bara satt och försökte att bli frisk. Eftersom tiden var tvungen att gå, så ägnade sig några i bandet sig åt att glo på film och några anndra kollade på katter på Youtube. En sak som var ganska rolig, var när en av gitaristerna i ABR kom in och frågade vad det var för smak på ostarna. Jag hoppas att han spelade dum alltså. När klockan närmade sig 5-6 käkade vi mat och fick våra Crew-pass. Det började nämligen dra ihop sig. när folket började att släppas in, träffade jag på en full Sofie, när jag stog i merchen. Jag träffade och Alxels syster, som jag sedan stod med under spelningen. Jävligt trevlig tjej det dära, och det märktes att hon var stolt över sin bror, som förövrigt var lika duktig som vanligt. Min baby gjorde spelningen värdast. Han var asduktig, och jag gilalde när han spelade med bar överkropp, så att man såg halsbandet blänka. haha.
Direkt efter spelningen var det nice att gå bak o mötas av en gladis till pojkvän innan jag stack iväg för att hämta ut pengar innan ABR skulle börja. Väl tillbaka gav jag några päppande ord till Gil, (trummisen i ABR) och satte mig på baksidan utomhus med bandet och hörde ABR börja. Sprang in och kom precis lagom till The Truth Of a Liar. OHMY! stod bakom/vid sidan av scenen och såg den och njöt somfan. Helt galet var det. Gil var helt awesome. Sen de andra låtarna var helt asnice också. stockholmspubliken var dock jävligt lame. Vet dom äns vad Mosh är?

Dagen var alltså helt asvärd, och hemvägen gick ganska fort. För jag va hyper o sov också för den delen. Det är inet varje dagn man får dra på en av sina idolers spelning och ha AAA (All Acces Area). Allt tackvare Jimmybaby o bandet. TACK somfan för det!