Love and Trust

HejHeJHallå.
idag blire ingenting om musik. Tror jag inte iaf. Det blir ett kort inlägg, för jag måste gå och lägga mig alldeles strax. Anyway. Jag kom nyss hem från min kära pojkvän. Veckan hos honom har varit jätte mysig verkligen. Massor av god mat och effterrätter och godis. Det känns verkligen som att vi har lyckats komma in i våran "normala" livsstil igen. Jag fick verkligen helt andra rutiner om dagarna när han var borta på turnén, så det var lite svårt att ställa om. Men det är väl bara att vänja sig i guess. Vilket jag absolut inte klagar över. Vårat liv kommer att vara hur bra som helst, även om baby kommer att vara bort mycket framöver. För vi är starka och kommer alltid att älska varandra. Bara så att ni vet. Det känns lite som att det var ett litet test det här med att han var borta i en månad. Allt bara för att vi skulle få chansen att känna om allting verkligen är på riktigt och om våra känslor klarar av att vara borta ifrån varandra. Och visst gick det hur bra som helst? Jag visste iofs redan innan att mina känslor för Jimmy var enorma, men jag kan tala om nu i efterhand, att de har stärkts så enormt mycket när han har varit borta. Vilket känns underbart. Allting mellan oss är verkligen på riktigt. Och det gör mig lycklig. Jag vet inte om ni kanskehar märkt av det på mina blogginlägg, men jag mår bra numera, iaf utåt och jag har valt att hålla saker som gör mig illa för mig själv. Men kanske bara berätta för de jag känner att jag kan berätta det till. Folk som verkligen bryr sig och orkar/vill engagera sig i att hjälpa mig. För hjälp äroftast det man söker. På vilket sätt väljer man helt själv. Jag har länge trott och inbillat mig att allt blir bättre om jag skriver av mig det i min blogg och hoppas på att folk läser det och reagerar. Men jag har lärt mig att man måste söka hjälp själv och visa att man mår dåligt på ett sätt som verkligen får folk att förstå hur det ligger till. Man kan inte gå runt och hålla allt för sig själv och tycka att folk är dumma i huvudet för att de inte märker något. För visst är det så? Man går runt och hoppas på att folk ska fråga hur det är med en, isf för att säga till dom "- Jag mår dåligt, jag behöver dig att prata med". Så ett tips till er som går runt och mår dåligt och skylltar med det på alla websidor (syftrar starkt på bdb). Glöm inte bort att ta vara på eran tid. Gå inte runt och dra på eländigheter, utan prata med någon. Folk finns där för er, även om ni själva inte tror det. Det gäller bara att vara stark och våga be om hjälp. Det behöver inte vara överskattade psykologer som är betalda för att "de är så duktiga på att hjälpa till". Oftast räcker det bara med en person som i bästa fallet kan vara eran vän.

Med det sagt ska jag ringa min kära pojkvän som jag i morgon har varit tillsammans med i ett halv år.Efetr det ska jag sova.
TakeCare!
TJARRÅ!
- J <3