lol. Jag är trött på en sak som jag måste skriva av mig om.
jag är trött på att bli presenterad om "Trummisen i Marionette's flickvan".
Anledning nummer 1 är:
Jimmy Alexander Olausson är en person. Han är mycket mer än en trummis i ett band som det går väldigt bra för.
Anledning nummer 2 är:
Jag är trött på att behöva höra: "Fan vad c00lt att du är tillsammans med en kille som är på väg att bli en stor rockstar"
Sanningen är den här, och detta är absolut sista gången jag tar upp detta. Jag är inte tillsammans med Jimmy för att han spelar i ett "känt band". Jag är inte tillsammans med honom för att jag tycker att det är "c00lt". Jag är inte tillsammans med honom för att kunna skryta om att jag har en pojkvän som spelar i ett band det går väldigt bra för. Anledningarna till varför jag är tillsammans med Jimmy är många och jag tänker nämna några av dem. För det första så var det en ren tillfällighet att jag fick upp kontakten med honom efter att jag hade varit på en spelning med dem. Jag fattade tycker för honom av den anledningen att han inte använde "Marionette-attityden".. (den där skrytsamma "vi är bättre än alla andra" attityden), vilket gjorde mig intresserad av HONOM, inte av bandet. För det andra, så har Jag har aldrig tagit Jimmy som en som spelar i ett band och att det på något sätt skulel vara tufft av den anledningen att vara tillsammans med honom. Jag är tillsammans med honom för att han är en så otroligt bra person och älskar verkligen honom mest av allt.
Till er som hela tiden och senast idag, presenterar mig som "Trummisen i Marionette's flickvän". Ni kan ta åt er och presentera mig som MIG istället. Och till er som alltid har drömt om att vara tillsammans med en känd person eller någon i något stort band. Tänk efter en sekund. Det är inget glammit liv. Det är inget liv många skulle klara av om man inte kan vara torgen och ha tillit till sin partner. Det är ett liv av ständigt tänkande på att man skall utnyttja tiden med sin "soulmate", för att man vet att han snart åker iväg på turné och då präglas ditt hjärta av en enorm saknad.
Jag har lärt mig så otroligt mycket under dessa snart 8 månaderna tillsammans med Jimmy. Jag har lärt mig att acceptera ett liv där jag är medveten om att han kommer att vara borta från mig mycket och att jag då måste tänka på att jag ska ha mina egna mål i livet och ha mycket att sysselsätta mig med när han är borta. Jag har också lärt mig att vissa saker prioriteras före andra, och att jag förlorat många männsikor under dessa 8 månaderna. Men det är svårt när det är mycket med Jimmy och framförallt skolan. Jag hoppas att ni som känner att jag har glömt er/skitit i er, tar åt er av det jag kommer att skriva nu.
Jag har inte skitit i er. Jag var nykär i sommras, jag har varit trött på de enorma samtalsämnena om mig i Varberg och därför känt att Göteborg/Bollebygd lockat mig mer. Jag startade sista året på gymnasiumet i höstas och har haft så sjukt mycket att göra i skolan att jag inte orkat/haft tid åt att umgås. (skola på vardagarna- Jimmy på helgen). Jullovet tillbringades med Jimmy av den anledningen att jag ville ta tillfället i akt att riktigt umgås med honom, både för att jag ville och för att jag viste att han skulle sticka på turné i januari, och nu. Nu sitter jag här, med ny ork men fortfarande lika mycket i skolan. Jag hoppas att ni förstår nu, att jag inte skitit i er. Jag skall försöka gottgöra er. Jag lovar.
Kom bara ihåg en sak.
Jag är Mikaela Ernberg.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar