Relationer.

Måste skriva av mig innan klockan blir för mycket. Jag vet inte vad det är med mig. Jag har börjat prioritera mig själv framför andra, vilket faktiskt känns underbart. Jag har valt att välja bort människor som jag tycker är falska och beter sig på ett vis som de själva kritiserat tidigare. Jag är ingen person som väljer att börja bråka. Istället ignorerar jag det total och skiter i dem ist. Och det är jag väldigt stolt över att jag klarar av. Det spelar ingen som helst roll om jag har varit vän eller kompis med personen i flera år, jag kan koppla bort den direkt ändå. Jag tål liksom inte människor som bara är ute efter uppmärksamhet och att de ska vara bäst på allt. Jag gillar inte heller hur de pratar om andra människor runt omkring sig, och sedan beslutar sig för att vara likadan. Jag tål heller inte att bli ignorerad under viss omständigheter. Jag tål inte att det fungerar att tänka och vara på mitt sätt under vissa perioder, och senare prioriteras någon annan högre. Är det verkligen rätt? Ska man gå runt och vända kappan efter vinden bara för att det ska verka bra? Jag skulle vilja att varje människa kunde vara sig själv fullt ut. Inte behöva byta stil bara för att den blev påverkad av andra. Det är inte humat. Själv är jag väldigt stolt över mig själv och hur jag reagerar i olika situationer. Jag byter inte stil, för att andra anser att den är motsägande. Jag slutar inte med saker, bara för att andra anser att det är fel. Jag tar inte heller del av skitsnack, utan går hellre därifrån istället för att låssas hålla med och sedan börja bete mig exakt likadant. Jag är trött på alla ideal och på alla idioter där ute som håller på att dömma folk efter deras utseende eller gångstil hela tiden. Självklart får man ha åsikter om hur folk beter sig. Men som jag påstått så många gånger innan. Akta så att du själv inte blir sådan en dag. Tjejer är så patetiska egentligen. De bara dömmer folk precis hela tiden. De snackar skit bakom ryggen på folk, och de anpassar sig hela tiden. Självklart anser inte jag att detta gäller alla. Men absolut en stor del av folk jag känner. Jag kan inte sluta att tänka på det Ferbi sa igår. Hon sa det så bra. "Killar dömmer inte, man kan vara sig själv fullt ut." Och det är så jävla tr00. Jag vet ett fåtal tjejer jag kan umgås med och där inkluderar jag just Ferbi, även om vi inte hunnit att umgås så mkt. Man jag kände direkt att hon var en person som jag skulle fungera utmärkt tillsammans med. Lika så gällde "Minus". Hon var också hur najs som helst. (Så tack gode gud för att jag följde med tillMalmö i lördags) Några andra som jag kände direkt att jag fungerade tsm med är alla brudar i gamla "emo-gänget". Generation 1 liksom. Där fungerade allting också. Antagligen eftersom vi var hälften brudar och hälften killar. Men visst var det galet bra? Även om vissa hängde upp sig på hur vissa betedde sig, så fungerade det.
Jag väljer absolut inte att prioritera bort "Furubergs-tjejerna", men vi vet alla att det går skitsnack precis hela tiden, vilket jag numera väljer att inte lägga mig i. Jag älskar er som personer och att hänga med er, bara inget skitsnack kommer upp. Just det att jag har haft 2 umgängen de senaste åren, har jag fått så otroligt mycket lärdom av, när det gäller relationer. Jag har lyckats hålla mig fast vid mig själv fullt ut, och respekterats utifrån det, vilket är underbart. Folk fungerar olika och de ska respekteras utifrån det. Alla är vi olika och passar ihop under olika omständigheter. Men vi vet att vi älskar varandra och att vi alltid finns där om något skulle hända. Jag gör mitt bästa för att orka med allting. Jag gör mitt bästa för att försöka bry mig. Men ibland är det svårt.