all i can say is maybe this is what i've been expecting all along

Hon är överallt och jag vet inte vad jag ska göra för att bli av med henne. Jag vet heller inte varför hon befinner sig där hon gör och jag vet heller inte vad det är som är så jävla lockande med henne. Jag önskar bara att hon aldrig kommit in i mitt liv helt enkelt. Usch. Jag tror jag håller på att gå sönder. Igen. Jag tror bara det är att sluta tänka och bara ta hänsyn till mig själv. Allting får bära eller brista. Jag bryr mig inte. Ord och handlingar som innan har varit så självklara, finns inte längre. Trorligtvis blir allt bra igen. Trorligtvis är jag lika dum i huvudet som jag tycker att en annan person är. Men det är mitt problem. Jag har insett för två dagar sedan att saker och ting som har sagts, har blivit sagda av den anledningen för att det ska verka perfekt. Men även något som verkar så perfekt och så otrligt fin, så finns det baksidor av det också. Det rä de sidorna man lär sig av och det spelar ingen roll vad folk säger lngre. Jag kan bli starkare, jag vet det. Saken är bara den att man ska orka. Jag vet inte. Jag tror inget heller. Men jag känner att någonting håller på att brista i det som folk ser som något underbart. Jag hoppas på det bästa. Men jag är inte säker på om jag har ork till att hjäla till att rätta till det. Jag tror andra får göra det åt mig. Annars kvittar det..

Jag behöver bara få ur mig henne ur mitt huvud, och jag behöver morgondagen. Fyfan vad jag ska ha kul då. Glömma allt och bara va.